pittsfield

sådär ja.. prickade rätt att föda så att  pappa Ted ska kunna komma ihåg datumet.. han e rätt dålig på att komma ihåg födelsedagar .. men nu lär han ju inte glömma bort sin sons iaf..=)

2007-08-07 cirka 22:30 gick vattnet.. skulle böja mig ner och ta upp godispaper från golvet vilket gjorde att hinnan sprack.. trode först jag kissat på mig.. skämdes lite och småsprang till toan..  hoppa in i duschen och sa inget till Ted.. kom ut och satte mig och läste om när vattnet går i barnboken.. vattnet kunde tydligen gå ut att man har ont.. vilket det gjorde på mig.. ropade på ted.. och sa att jag trode vattnet hade gått.. när jag reste mig upp så ran det vatten igen.. blev smått rädd och små skämdes.sprang på toa.. börja få lite panik och grina en skvätt.. bytte om men så snabbt jag drog upp byxorna rann det igen.. blev förbannad kastade kläderna åt sidan och hoppade in i duschen igen.. ringde förlossningen och dem sa att jag skulle komma in för att kolla upp vattnet och hur bäbisen mådde..


runt 23:00 åkte vi till sjukhuset.. hela vägen sipprade det vatten.. hade fortfarande inge ont.. gick in på förlossningen .. låg på sängen dem satte dit kurva för att se hur bäbisen mår och minna sammandragningar.. inga riktiga sammandragningar än.. barnmorskan kom och ville stoppa fingret i mig för att kolla hur mycket jag eventuellt var öppen.. blev lite små generad..  gick på toa först.. trode jag skulle spruta fostervatten i ansiktet på henne om hon skulle börja pilla där.... var öppen 3cm men fick åka hem igen pga att inga värkar hade kommit.. inom 48timmar skulle bäbisen komma annars skulle dem sätta igång mig pga infektionsriskt efter att vattnet gått..

24:00 var vi hemma igen.. duschade och gick och la oss..
runt 02:00 började värkarna komma.. svaga mensliknande värkar.. svårväckta Ted vaknade inte av att jag sa att jag hade ont.. tänkte att det nog var bäst om jag gick upp och packa lite och fixad iordning mig sen väcker upp han.. gick och duscha.. sminkade mig.. packa lite.. åt lite.. platta håret.. fortfarande med verkarna igång.. dem blev lite starkare och ondare så tillslut låg  jag på knä i soffan och försökte slappna av lite.. väckte ted och sa att vi måste åka in.. 
04:00 åkte vi in och dem satte kurvan på mig igen.. läskigt när man såg den där apparaten som visade när värkarna skulle komma nästa gång.. med jämna mellanrum går kurvan upp.. så har den stått stilla ett tag då vet man att den snart går upp igen.. 

cirka 08:00 var värkarna så pass onda att jag bad dem koppla in lustgasen.. min underbara lustgas var min bästa vän under förlossnignen... barnmorskan kom ständigt in och påminde mig om att bara ta lustgasen när värkarna skulle komma.. men full ös medvetslös sög jag så jag nästan somna igenom hella det onda.. 
varje gång jag fick en värk gick bäbisen kurva upp och ner.. så läkaren kom in och misstänkte att bäbisen mådde dåligt under mina värkar, eventuellet skulle det bli kejsarsnitt.. glad blev jag iaf.. tänkte skönt nu slipper jag det onda.... dem tog ett blodprov från huvudet på bebben och såg att han mådde finemang.. så det blir nog så att jag blir spräckt trotts allt..

allt gick så fort.. och med lustgasen så tappar man bort tiden.. runt 12 började krystvärkarna komma.. man låg där och tänkte fan har jag gett mig in på.. tänkte på hur orättvist det var att killen får en orgasm och kommer medans kvinnan bär barnet 9månader sen som grädden på toppen blir hon spräckt när den ska komma ut.. tänkte flera gånger där mot slutet att "fan det fins ingen utväg.. jag blir tvungen att trycka allt jag har".. dem kan inte trycka in ungen igen och jag vill inte ha han kvar där längre.. 4krystningar tror jag att jag gjorde och tillslut blev hon tvungen att klippa upp lite.. och plupp kom ungen ut..  inte alls lika slibbig och äcklig som ungarna som man ser på tv brukar vara.. lite fosterfett på han tjocka hår bara..

så det blev en kille 
2008-08-08 klockan 12:38
vikt:3260
längt: 50.5cm
HUV: 32,5cm

är jättenöjd med förlossningen.. mest nöjd med att jag bara klarade av allt med lustgas.. inte ens fittbedövningen tog jag.. .. Ted var helt underbar till min förvåning. trodde jag skulle kasta saker på han och skälla ut han.. men han var lugn vilket gjorde att jag blev lugn.. och mamma fanns där till och från.. hon kom och gick.. kollade läget bara och tröstade lite.. gav mig lite energi och gick ut i koridoren sen igen..
Ted klippte äckliga navelsträngen och sen blev jag sydd och fick gå på toa.. inte så lätt att gå direkt efteråt.. men man blir inte helt invalid heller.. andra dan käns inte smärtan längre och man kan gå normalt...

sjukhusmaten smaka bajs och amningen går inte riktig så bra än pga oprationen för 2år sen..
allt annat är bra annars.. och rocky är inte ett dugg avis på bäbisen.. han ligger och slickar snopp och får sina långpromenader som vanligt..

Lycka till Emma..!! det är inte så farligt som det låter och som  man ser kvinnor skrika halsen av sig på tv..


puss och hej...